Jean Michel Jarre
Som födelsedagspresent gav jag mig själv en biljett till Jean Michel Jarres konsert på Cirkus. Den var igår och jag blev inte besviken. Han firar att det är 30 år sen skivan Oxygene släpptes. Konserten var hela skivan rakt igenom och så en extralåt på slutet, ca. en och en halv timme ljudkavalkad.
Han börjar med att prata lite om skivan och så pratar han om sina instrument, syntharna. Han har bl.a. en rysk sak från 20-talet som har får skumma men coola ljud ifrån och andra synthar som inte har något minne i sig så de går inte att programmera. Sen presenterar han sina medhhjälpare, tre snubbar som jag inte kommer ihåg namnen på men som han har spelat med länge. Konserten börjar med en uppvärming av alla maskinerna. När det är klart så spelar de skivan rakt igenom med lite utfyllnad mellan vissa låtar, precis som det ska vara.
Oxygene 2 och Oxygene 4 är mina favoriter, de är iofs också de mest kända låtarna. Han lyckas även att rocka till en av låtarna på slutet, ingen aning vilken av de dock eftersom de flyter in i varandra. När låtarna på skivan spelats så får de stående ovationer och går av scenen. Jean Michel kommer dock tillbaka och inser efter ett tag att vi vill ha mer. Så harn spelar en låt till, får surfa lite för att hitta namnet på den låten, och blir applåderad upp på scenen ett par gånger till men det blir inga fler låtar. Det gör inget, det var ju Oxygene som var hela orsaken till konserten och den fick vi. En riktigt bra konsert av en riktig ljudvirtuos. Kul att äntligen ha sett honom, lyssnade mycket på honom när jag var yngre.
Han börjar med att prata lite om skivan och så pratar han om sina instrument, syntharna. Han har bl.a. en rysk sak från 20-talet som har får skumma men coola ljud ifrån och andra synthar som inte har något minne i sig så de går inte att programmera. Sen presenterar han sina medhhjälpare, tre snubbar som jag inte kommer ihåg namnen på men som han har spelat med länge. Konserten börjar med en uppvärming av alla maskinerna. När det är klart så spelar de skivan rakt igenom med lite utfyllnad mellan vissa låtar, precis som det ska vara.
Oxygene 2 och Oxygene 4 är mina favoriter, de är iofs också de mest kända låtarna. Han lyckas även att rocka till en av låtarna på slutet, ingen aning vilken av de dock eftersom de flyter in i varandra. När låtarna på skivan spelats så får de stående ovationer och går av scenen. Jean Michel kommer dock tillbaka och inser efter ett tag att vi vill ha mer. Så harn spelar en låt till, får surfa lite för att hitta namnet på den låten, och blir applåderad upp på scenen ett par gånger till men det blir inga fler låtar. Det gör inget, det var ju Oxygene som var hela orsaken till konserten och den fick vi. En riktigt bra konsert av en riktig ljudvirtuos. Kul att äntligen ha sett honom, lyssnade mycket på honom när jag var yngre.
Kommentarer
Trackback
